Att försöka igen och igen och igen...
... ja, så ser det ut för det flesta när man försöker bli gravida.
Men mitt inne i det man föreställer sig att "alla andra" blir gravida på första försöket. Jag trodde inte att jag skulle bli det – men självklart hoppades jag. Jag tänkte berätta hur min wannabe-gravid-resa har gått hittills.
♥ Maj
I maj slutade jag med p-piller, jag minns inte exakt när men jag tror det var den 30 maj. Jag förväntade mig att det skulle ta ett tag att "få ur" alla hormoner ur kroppen och få tillbaka min mens.
Mina förväntningar var egentligen inte alls höga – jag hade hört skräckhistorier om att det tog cirkus flera år att bli gravid. Så även om jag fortfarande pluggar och har mer än 1 år kvar så kändes det värt det att börja försöka. Vi visste ju att vi ville ha barn inom en snar framtid.
♥ Juni
Två dagar efter jag slutat med p-piller, den 1 juni, fick jag en blödning som liknade mens väldigt mycket. Såhär i efterhand minns jag inte hur många dagar den varade exakt men kanske 5 dagar.
Innan jag satte igång wanna-be-gravid-processen hade jag pinsamt dålig koll på ägglossning, menscykler, PMS, livmoderhalstappar och allt där emellan. Så... jag googlade (like a pro!) fram någon sida för att räkna ut när en genomsnittlig ägglossning är. I stil med denna sida. Jag chansade lite på hur lång cykel jag hade utifrån vad jag mindes från förr, 30 dagar. Det var innan jag började med p-piller för säkert 7-8 år sedan.
♥ Juli
1 juli fick jag nästa mens vilket innebar två saker: jag var inte gravid & jag hade fått igång min menscykel direkt. Jag var så laddad att jag köpt graviditetstest som jag redan hunnit testa men som såklart inte visade något. Jag kände mest: "Katching! Jag fungerar!". Nästa tanke var: "Fasiken, jag var inte en av dom där lyckosarna som blir gravida på första försöket.". Men jag var inte så deppig eftersom jag kunde njuta av vin och drinkar på semestern!
Jag tror att jag här missade min ägglossning lite. Jag har trott att den låg mellan ca 16-17 varje månad eftersom det var vad appar och kalendrar räknade ut åt mig. Men senare har jag räknat ut att den är senare, ca 18-20:e.
♥ Augusti
Mensen upp igen den 1 augusti. En dag senare men jag tänkte inte riktigt på att det förskjutits en dag.
I augusti var min sambo bortrest under ägglossningsdagarna enligt kalendern så vi fick inget direkt ligg-race under ett par dagar. Det blev innan han åkte (14 augusti) och efter han kommit hem (18 augusti). Jag hade absolut noll förväntningar här eftersom han var borta under alla de viktiga dagarna.
Men i slutet av månaden kändes något annorlunda. Nu i efterhand är det lite svårt att sätta fingret på vad det var... men jag var varmare än jag brukar vara, jag hade en annorlunda värk i magen som mer malde än högg likt min mensvärk. Så lördagen den 30 augusti fick jag ett positivt graviditetstest. Jag tänkte berätta mer om det senare – den korta versionen är att det blev missfall 2 dagar senare. Vilket för övrigt var samma morgon som jag skulle börja skolan igen, inte den bästa starten på terminen.
♥ September
1 september började alltså med ett missfall. Ångesten och sorgen var större än vad jag själv väntat mig. Självklart var det hårt för sambon också, men jag skriver utifrån min egen synvinkel här så det blir en del "jag" även om vi är ett "vi". You get it.
Vi köpte ägglossningsstickor eftersom jag här började misstänka att vi missat de rätta dagarna innan. Jag har dock aldrig lyckats få ett klockrent resultat på dem.
♥ Oktober
I början på oktober har jag tenta vilket gör att min hjärna under månadsskiftet är rätt upptagen med en jäklarns massa information. Men jag uppmärksammar att min mens är 2 dagar sen och jag har enormt massa biverkningar. Allt stämmer överens med månaden innan då jag visade mig vara gravid. Mina förhoppningar reser sig till skyarna men jag vill inte fokusera på det utan på tentan så jag beslutar mig för att inte ta något test eller ens tala med sambon om det förrän tentan är över.
Ett par timmar senare är jag ute med några vänner och äter middag. Då kommer blödningen. Jag vet inte hur jag håller ihop det tills jag kommer hem, eller nästan hem, jag bryter ihop i mörkret på vägen från bussen. Jag pratar med sambon när jag kommer hem och han tröstar. Han är ju inte så upprörd eftersom jag inte sagt ett ord om det hela.
Nästa morgon tar jag ett test som är negativt. Jag har nog aldrig vart så lycklig över att det var en mens! Inte ett andra missfall. När det börjat sjunka in släpper ångesten – men PMS, mensvärk, illamående och ryggont är värre än någonsin innan. Det måste funnits någon typ av rester kvar från min kortvariga graviditet tidigare.
♥ November
Där är vi nu och vi får helt enkelt se hur det artar sig!
Det blev ett långt inlägg nu, men så får det vara ibland. Puss & kram ♥
Hej! :) läser just din kommentar på min blogg och jag klickade direkt in till din. Jag kommer följa er resa slaviskt. Usch vad ni har hunnit vara med om mycket på ett halvår. Jag, som du säkert redan vet, har sånt strul med min mens så jag har väl inget att hoppas på än på några månader dock! :/
Håller tummarna allt jag kan för er! Skickar även en stooor kram!