ettplusettblirtre.blo.gg

För nästan exakt 2 månader sedan fick jag missfall. Helt exakt är det 2 månader och 3 dagar sedan jag fick det. Den 1 september. Då hade jag fått vara gravidis i 2 dagar. Jag vet att det inte är mycket – men vem som helst som vart i samma sits vet att det inte tar mer än en mikrosekund innan man målat upp det nya livet framför sig. 

 

Nu i efterhand vet jag att det inte ens hunnit sjunka in att jag verkligen var gravid. Jag vet också att det inte var ett barn – enligt graviditetskalendern på 1177 var det en grodd. Jag har alltså haft en grodd och förlorat den.

 

För mig handlade själva sorgen efteråt om den där mikrosekunds-bilden som man målat upp. Det var ju den jag förlorade och de medicinska termerna spelar ju egentligen inte någon roll i det läget. 

 

Jag tänkte att vi tar det från början för jag blev ju lite gravid (i 2 dagar).

 

Den sista fredagen i augusti var jag på middag, drack liiiite vin och var oerhört trött. Jag var varm som aldrig förr, nästan kokade. Det var min första lilla hint för jag är alltid frusen. Jag har frusit på en sommarresa till Grekland – du förstår hur illa det är då va? Jag hade svårt att få i mig det där rödvinsglaset jag beställt och hann bara dricka ett halvt glas på en hel kvälls middag. 

 

När vi väl kommit hem, jag och sambon, och krupit ned i sängen kände jag nån knasig känsla i nedre delen av magen. Inte mensvärk men nån obeskrivbar känsla av att "ja där nere sitter min livmoder och känns". En annan känsla än mensvärk som för mig är mer som hugg och ständig värk.

 

Jag sov rätt oroligt den natten och på morgonen smög jag upp runt åtta. Alltid super-duper-kissenödig. Så fick jag mitt infall och gjorde ett test. För just denna månaden hade vi inte hunnit ligga under exakt den period jag hade ägglossning. Trodde jag. Så jag hade liksom inga förväntningar vilket gjorde chocken stor när det visade "Gravid 1-2".

 

Jag började skaka. Tappade andan. Började gråta lite. Sen sprang jag in till sambon som sov och la mig bredvid honom. Efter en stund utan reaktion putte jag på honom och när han vaknade sa jag "Du ska bli pappa!". 

 

Nästa del kommer imorgon! Puss & kram ♥