Del 2: Mitt missfall
Efter jag berättat för sambon kan vi givetvis inte somna om. Vi småpratar. Är chockade. Förväntansfulla. Äter mysfrukost. Försöker låta det hela sjunka in – vi ska ha barn!
Senare på kvällen börjar jag bli osäker. Tänk om det bara visade fel? Det är dock lördag kväll så alla apotek har självklart hunnit stänga cirkus 5 minuter tidigare. Så jag vänjer mig vid tanken att vi helt enkelt får leva i ovisshet tills nästa dag.
Så blir det söndag. Dagen spenderar vi på stan för att köpa nya test och fikar lite på ett mysigt café. Här upplever jag ytterligare ett tecken på att jag är gravid. Jag mår redan illa och jag som är världens största godisgris är så osugen på sötsaker. Det händer typ aldrig!!
När vi kommer hem på eftermiddagen tar jag ytterligare ett test. Som är negativt. Då blir vi helt förvirrade. Jag tappar verkligen allt hopp och blir helt förtvivlad. Har jag inbillat mig allt? Sambon försöker lugna ned oss.
Han är den lugna av oss. Jag är den hispiga och hysteriska.
Självklart är vi gravida menar han – för enligt vad vi läst oss till är det i princip omöjligt för ett graviditetstest att visa falskt positivt. Vi försöker ha is i magen och vänta till måndagen för att göra ett nytt test.
Senare har jag läst på mer kring hCG-nivåer och har förstått att det berodde på att det inte var en tillräckligt hög nivå för att mätas. Hormoner då bl.a. hCG förtjärnar ett eget inlägg!
När måndagsmorgonen kommer är det dags för mig att börja på en ny kurs på en ny skola. Jag är ganska nervös, eller kanske snarare spänd. Framförallt är jag inte så vidare laddad efter helgens berg-å-dalbana av känslor.
Jag gör mig redo att gå en morgonprommis för att ta lite nya tag. Men när jag sätter mig och kissar kommer det blod. Då blir jag helt iskall och bara ett ord studsar runt i huvudet: "Missfall. Missfall. Missfall.". Det kommer inte så mycket först men efter typ 1 minut börjar det rinna ungefär som en stor mens och jag inser innerst inne att det är kört. Och det gör så ont.
Puss & kram ♥