ettplusettblirtre.blo.gg

Nu har jag gjort något stort! Jag har bokat mitt livs första tid hos barnmorskan. Det ni!

Torsdag nästa vecka klockan 14:30 är det dags. 

 

Jag har i ärlighetens namn skjutit upp mitt samtal dit med anledning av min oro. Men sedan jag bestämde mig för att släppa den så kan jag ju faktiskt göra sådant som alla andra gravida gör med glädje! Förresten fick jag mig en tankeställare när jag väl kommit fram till BM. Som hjälpte mig med att släppa oron ännu mer.

 

Samtalet gick väl ungefär såhär:

Jag: Hej, XX heter jag. Jag tog ett graviditetstest, eller ja ett par stycken, för någon vecka sen nu och de visade positivt. Så nu undrar jag lite vad jag ska göra nu?

BM: Hej! Jag förstår! Har det vart svårt att bestämma sig?

Jag: Bestämma sig? Nej, vi har väl vetat från början vad vi vill.

Det går upp för mig att jag låter så "o-glad" att hon tror att jag vill göra abort. Jag är ju inte o-glad - jag är orolig!

 

Där och då bestämde jag mig för att min oro är helt obefogad och jag har slutat vara den oroliga personen! För... om jag låter så nedslagen över det här att jag låter som en person som vill göra abort (inget fel på dem såklart, men jag är så långt ifrån den personen man kan komma just nu kan man väl säga!) så har jag ju skickat ut HELT fel signaler. Så nu är jag en sprudlande och lycklig gravidis!

 

... och en gravidis som somnar om 3 gånger med tentapluggsboken på näsan och vars illamående börjar vid cirkus 3 på natten och inte går över förrän 14 på dagen. En sån gravidis är jag idag!