ettplusettblirtre.blo.gg

Nu har det gått 2 veckor sedan mitt positiva test. Idag går jag enligt mina och BM:s beräkningar in i vecka 9.

 

Det känns fortfarande väldigt overkligt och jag vågar inte ta ut något i förskott. Men *peppar peppar* den värsta oron har släppt! Kanske främst eftersom störst fokus i livet just nu ligger på att äta varannan timma för att inte må kopiöst illa + min sista tenta för höstterminens kurs som är i nästa vecka. Hjärnkapaciteten räcker liksom inte längre! Men också för att jag har fått gå mer än 2 dagar med det lilla fröt i magen (så som sist). Fast kanske främst av allt eftersom jag inte panikgooglar så fort jag känner nåt! :)

 

 

Embryot är nu drygt två centimeter långt och börjar likna en människa. Det börjar få ett ansikte med ögon och öron och huvudet har fått en nacke. Anlagen till näsan börjar synas. Fingrarna har växt ut längre och simhuden mellan dem börjar försvinna. Tårna håller också på att utvecklas. Den svans som tidigare fanns i embryots ryggslut försvinner nu.

De inre delarna av könsorganen, äggstockar eller testiklar, finns redan. Det yttre könsorganet bildas nu ur två veck och en liten könsknopp ovanför dem. Nu i början ser det likadant ut hos alla foster vare sig de är pojkar eller flickor.

Mamman
Många kvinnor börjar oroa sig vid den här tiden. Du kanske oroar dig för missfall, för hur barnet kommer att bli, förhållandet, viktökning, jobbet eller andra saker. Många funderar också på om de verkligen vill ha barn, även om det var planerat. Det är fullt naturligt. Dela gärna med dig av alla dessa tankar till din partner så att han eller hon blir mer delaktig i dina upplevelser.

Ditt tandkött blir mjukare och du kan märka att du blöder vid tandborstning. Hormonella förändringar gör att slemhinnan i munnen blir mer svullen och skör. Salivens egenskaper förändras också under graviditeten. Det, i kombination med att du kanske småäter mer nu, kan leda till ökad risk för hål i tänderna. Därför är det viktigt att du sköter din munhygien. Prata med en tandläkare om du känner dig osäker på hur du ska göra.

Mina upplevelser
Jag känner mig mindre orolig för missfall men samtidigt mer orolig för alla praktiska saker som: Vad sjutton har jag gett mig in på? Hur kan jag tro att jag kommer kunna plugga & ta hand om en bebis i höst när jag skriver C-uppsats? Lite samma tänker sambon! Men lite sent att tänka på det nu. Jag har alltid tänkt att det löser sig, i annat fall får man tänka om utifrån de förutsättningar som finns då. Det är ju inte svårare än så! 

I kroppen huserar ett illamående, lite små-träningsvärk när livmodern växer, en extrem trötthet och ibland lite yrsel. Jag funderar på om jag har någon brist så som järnbrist eller sköldkörteln. Men sådant tar dom väl tester för hos BM antar jag! Blödningarna har *peppar-peppar-igen* faktiskt slutat. Jag tror mer och mer att det var s.k. genombrottsblödningar som innebär att man får "mens-blödning" fast i mini-variant för det stämmer rätt så bra med den tiden i vanliga fall.